Sista dagen i Bryssel

Idag ska de sista souvenirerna shoppas och de sista ölen svepas. Jag känner mig till freds med resan, men vi har gemensamt kommit fram till att Berlin var en betydligt charmigare stad.

Vi ska idag ta oss till svenska representationen och musikmuseet. I helgen ska jag nog åka hem. Skulle behöva de där minuterna på kvällen då någon bara håller om mig och stryker över håret. Saknar familjen vansinnigt mycket.


Spontanar

Planerar ingenting. Springer ut från hotellet och möter fler vänner. Samtalar bäst det går i den bullriga miljön. Avslutar kvällen med ett trevligt samtal vid bardisken, som rundas av vid tredje ölen och hicka vid tvåtiden. Bryssel är helt okej, resan ä är riktigt bra.


EU-parlamentet

Besökte EU-parlamentet idag efter en stadsvandring. Svårt att hålla sig vaken och irritation över att Anna Hedh aldrig dök upp som det var inplanerat. Hon hade väl bättre saker för sig kanske.

Kände att jag nog skulle kunna se mig själv där i framtiden, som tolk eller något. Verkade väldigt trevligt.

Har druckit lite belgisk öl idag också. Det var helt okej. Inte mycket för öl egentligen.


Bryssel

Far iväg till Bryssel imorgon bitti tillsammans med många fina vänner. Räknar med en vecka av mycket öldrickande, våffelätande och chokladfrossande. Besök vi ska göra är bland annat EU-parlamentet, Ministerrådet, konstmuseum, musikmuseum och heldag i den historiska staden Brygge. Tänkte väl passa på att höra mig för efter boende och anställningar, eftersom jag gärna ser mig själv hänga i EU-kretsar inom en snar framtid.



När vi studdsade runt i Athen för två år sedan.

Försöker hitta livets mening

"När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på."


Det här med kläder

Jag har kommit fram till något. Det kan tyckas oviktigt, men är ändå något jag funderat en del över. Vad jag har för klädstil. Idag slog det mig exakt hur jag skulle vilja gå klädd jämt och ständigt, vad jag känner mig både bekväm och snygg i. Då kör vi.

Halvlånga jeansshorts, som slutar strax ovanför knäna. Gärna lite halvbylsiga, avklippta så att de är lagom fransiga. Ett stort urtvättat brottarlinne, ett par sportiga skor, helst riktiga löpardojor, kängor eller vandringssandaler. Håret ska vara slarvigt uppsatt och lite lätt ruffsigt. En frisyr som säger: "Den här uppsättningen såg extremt professionell ut i morse, jag vet att det ser ruffsigt och otvättat ut nu men det är för att jag har varit ute och sprungit hela dagen i väder och vind, vad har du själv gjort?!". Allt detta avslutas med solbruna kinder, blåmärken och skrubbsår och ett par riktigt svarta pilotbrillor för att få den där nonchalanta looken.

Logiken säger alltså åt mig att jag är tvungen att bosätta mig på sydligare breddgrader för att kunna gå klädd såhär jämt. Jag vill inte ha tajta jeans, strumpbyxor, klänning, jackor eller långärmade tröjor. Jag vill att det genom mina kläder, min frisyr och hela mitt utseende ska synas att jag älskar att träna och vara utomhus.


Positivt tänkande

Jag har börjat fylla min kylskåpsdörr med positiva citat i glada färger. Än så länge sitter fyra lappar uppe med följande tänkvärda ord:

"Normala behov är behov som kan mättas. Symboliska behov är omättliga, för hungern gäller inte det man försöker stilla den med."

"I psyket finns det ingen skillnad mellan verklig lycka och fantiserad lycka."

"Om du inte gillar någonting så förändra det. Om du inte kan förändra det så förändra sättet du ser på det."

"Istället för att tänka på vad du saknar, tänk på vad du har som alla andra saknar."

Har nu precis kommit in efter den tredje springturen på fem dagar. Två mil har det blivit totalt. Tänk vad fint om jag kunde ta till mig alla positiva citat ovan och känna mig nöjd med det. Särskilt som jag också har hunnit med att jobba sexton timmar i helgen och plugga lite inför de sista proven. Problemet är att jag oavsätt prestation och oavsätt vad mitt intellekt säger åt mig är rätt och riktigt kan jag inte uppskatta mig själv. Hatar fortfarande hur jag ser ut, tycker inte att jag åstadkommer tillräckligt och känner mig allmänt otillräcklig i sociala sammanhang med familj och vänner.


Det sista skollovet

Det slog mig att jag nyss har avslutat mitt livs sista skollov. Skönt eller skrämmande, jag vet faktiskt inte.

Spenderade hela helgen i den briljanta musikalen Kristina från Duvemåla. Jag stod bredvid när Kristina väntade i hagen på Karl-Oskar. Jag följde dem genom svälten, genom förlusten av det äldsta barnet och genom beslutet att för de kvarvarande barnens skull söka sig till den nya världen. Liksom dem upplevde jag tvära kast mellan förtvivlan och lycka. Jag har hört Karl-Oskars vrede över att ha blivit beskylld för att ha stulit sin mark från indianerna. Jag har hört Kristinas plötsliga tvivel på Guds existens. Jag har följt Robert och Arvid till Californien och förtvivlat med tårarna strömmande lyssnat till Roberts berättelse om Arvids död och hur guldet blev till sand. Jag fanns där, ända till den stund då Kristina i sitt sista havandeskap kliver in i döden.

Allt detta medan jag satt på ett tåg mellan Katrineholm och Stockholm, medan jag hade Lennox i knät ute på balkongen och medan jag tog en långpromenad med solen i ögonen. Jag försöker vänja mig vid att livet är som det är. Kan dock trösta mig med följande citat: I Psyket finns det ingen skillnad mellan verklig lycka och fantiserad lycka. Med andra ord tänker jag aldrig sluta drömma.

Snöslask och shopping

Tog tåget till huvudstaden imorse med mor för att titta på löshår till balen. Möttes av det hemskaste aprilvädret i världshistorien. Vet inte hur det blir med håret heller, det var slut men går nog att beställa. Jag vill bara inte att det ska bli för mycket att styra upp. Kan jag inte sätta upp en frisyr själv är den inte värd att ha, typ så.

Hittade lite annat fint i alla fall. Fick bland annat med mig en studentklänning, lite nya underkläder och ett par supersköna haremsbyxor. Studentklänningens kostnad drogs från moderns konto. Lagom bortskämd jag känner mig och lagom mycket jag tycker om min mor!


Högskolan

Har anmält mig till högskolan. Kandidatprogrammet i språk och humaniora med inriktning kommunikation i Västerås. Sökte bara det och inget annat. Är så vansinnigt nervös över att inte komma in. Jag har ingen plan B.


Lennox

Konstaterar att jag har världens bästa och mysigaste hund. Efter en ganska kylig morgonpromenad har vi bara legat och sovit. Jag i sängen och Lennox i korgen. När jag vaknade till låg dock även Lennox under täcket i sängen och pustade nöjt. Han är underbar.


Springtur i vårvädret

Äntligen en lovdag med vackert väder. Utnyttjade detta genom att spendera förmiddagen med fika i skogen tillsammans med Lennox. Satt sedan och vilade maten på balkongen med Lennox i knät och tittade på Svenska dialektmysterier, som jag missade igår på grund av att farbror Janne kände för att fylla 50.

Fredrik och jag snodde sedan bilen och körde ut till skogen där vi snurrade runt på stigar med Lennox som vägvisare. Tänk om varje dag kunde få vara precis såhär.


Tuffa närkamper

EM-fotbollen spelades igår och vi inlädde första matchen riktigt fint genom att göra vårt första mål någonsin i turneringen. Jag inlädde andra matchen fint genom att lyckas finta bort två killar som båda var två huvuden längre än mig. Sista vändningen slutade dock med att jag fick en riktig snyting av en armbåge över munnen. Sprucken och rejält uppsvullen läpp och dessutom ont vid de nedre tandrötterna, känns inte helt fantastiskt. Särskilt inte med tanke på att jag blir tvungen att exponera mitt vanställda ansikte för gästerna på jobbet under påsken. Mest blev jag nog förbannad. Tycker att det är oerhört osportsligt att golva någon så de droppar blod och sedan inte följa upp om hur läget är.

Hade tänkt väga upp nedstämdheten och ilskan idag genom att ta en lång promenad i vårsolen, men tji fick jag. Blåst, snö och kyla och till råga på allt är gymmet stängt under hela påsken. Fantastiskt. Försöker plugga lite istället och väntar otåligt på att Fredrik ska komma och bo hos mig över påskhelgen när jag jobbar. Ska bli trevligt med lite sällskap efter att inte ha träffat familjen på tre veckor.

Framtiden

Kommunikationsprogrammet i Västerås. Fan om de här framtidsutsikterna inte känns väldigt klockrena alltså.

• skriva, redigera och språkgranska texter i olika genrer och anpassa dem till skilda målgrupper
• muntligt förmedla och presentera material till skilda målgrupper på svenska och engelska och profilspråket
• beakta interkulturella aspekter av kommunikation
• tillgodogöra dig autentiska texter inom valt profilämne samt bearbeta och förmedla textinnehållet i tal och skrift
• använda layoutprogram och andra relevanta språkverktyg
• kommunicera på engelska i tal och skrift samt översätta texter till idiomatisk svenska
• översätta texter i skilda genrer från profilspråk till svenska, alternativtanalysera och/eller tolka litterära texter och placera dem i ett samhällsperspektiv


Vid livets ände

Någonstans i mig spirar en lycka som jag inte riktigt känner igen, men samtidigt har känt så många gånger förut. På väg hem idag hamnade jag mitt en rejäl hagelskur, som pågick hela hemvägen. Jag borde ha gått och muttrat för mig själv och frågat världen varför det var tvunget att falla saker från himlen precis under dessa tjugo minuter. Så borde det ha varit. Idag kände jag mig istället obehagligt tillfreds med tillvaron. Det räcker inte med att jag kände mig likgiltig inför regnet, utan jag verkligen njöt av det. Att känna de vassa hagelkornen smattra mot kinderna medan jag blev allt blötare.

Jag gick långsammare och långsammare, för att jag inte kunde få nog av att promenera där i regnet. Jag uppfylldes av en lycka som fick mig att inse hur mycket jag vill leva. Samtidigt förkunnade lyckan att jag var så tillfreds med tillvaron att jag utan problem skulle ha kunnat somna in i frid.

Min profilbild

Elin

RSS 2.0