Lennox, Lennox, Lennox
En svala som en punkt som flyger vart den vill
Även om jag vet att floden är djup
Anledningar till varför feminism måste finnas
Jag skulle vilja diskutera en sak. Jag skulle vilja diskutera feminism. Jag skulle vilja diskutera varför det behövs och varför fler människor MÅSTE bli medvetna om vad begreppet innebär. Det är inte utan att jag blir lite (=superväldigtmycket) rädd för världen när tre av trettio personer i klassen räcker upp handen på frågan om de är feminister. Begreppet innefattar ett krav på lika rättigheter mellan kvinnor och män. Lika ekonomiska rättigheter, lika sociala rättigheter, lika politiska rättigheter. Tre av trettio personer ställde sig bakom detta. Varför? Okunskap om vad feminismen innebär? Tron på att alla som tar ordet feminism i sin mun är galna fundamentalister som vill utrota alla män?
I går kväll var jag inne på en sida som listar 33 anledningar till att feminism behövs. Jag tänkte lista några av de anledningarna nu. Vill man läsa alla (vilket jag absolut tycker att alla borde göra!) kan man göra det här.
*För att det inte är en självklarhet att kvinnor får bestämma över sina egna kroppar. (Till denna anledning hör en bild med texten ”77 % of anti-abortion leaders are men. 100 % of them will never be pregnant.” )
*För att kvinnor värderas utifrån sitt utseende, medan män värderas utifrån sina prestationer.
*För att 97 % av alla våldtäktsmän aldrig behöver spendera en enda dag i fängelse.
*För att modellagenturer letar modeller utanför anorexiakliniker.
*För att kvinnor har lägre lön än män för samma arbete.
*För att det finns länder där kvinnor blir straffade för att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp.
*För att vi lever i en värld som lär tjejer att akta sig för att bli våldtagna, istället för att lära killar att inte våldta.
*För att våldtäkt används som vapen i krig.
*För att förändra patriarkatets bild av mannen som en aggressiv varelse som inte kan kontrollera sina begär.
*För att en kvinna våldtas var fjortonde sekund i Sydafrika.
*För att kvinnliga elitidrottare kläs utmanande för att locka publik, och framställs därmed som objekt istället för att uppmärksammas för sina prestationer.
*För att alltför många tycker att det inte räknas som våldtäkt om kvinnan varit medvetslös, eftersom hon då inte kämpat emot.
*För att det borde vara lika självklart för alla att kämpa för feminismen som det är att kämpa mot rasism, krig och fattigdom.
Om det finns någon som kan läsa alla dessa anledningar och på allvar mena att inte någon av de situationer som nämns är problematisk, DÅ kan ni säga att ni inte är feminister. Om ni tycker att detta är fel och ser att något måste göras åt problemet, då är ni feminister. Oavsett om ni kallar er för det eller inte. Det mest oroväckande är trots allt att det har blivit så tabuladdat att säga att man är feminist.
Jag är inte lesbisk. Jag klär mig inte i flanellskjorta och lössittande, smutsiga jeans. Jag låter inte håret under mina armar växa fritt. Jag hatar inte män. Jag strävar inte efter ett könsneutralt samhälle där man inte får specificera sitt biologiska kön.
Vad jag vill är att först slå hål på alla negativa fördomar som finns kring feminismen. Sedan vill jag slå ut allt vad ojämställdhet och maktobalans heter. Jag vill att alla människor ska ha lika rättigheter, lika möjligheter och lika värde. Jag vill att om jag någon gång får en dotter, ska hon aldrig behöva känna samma hopplöshet kring samhällets strukturer som jag alltför många gånger känt.
Jag vill kämpa tills mina händer blöder, tills mina ben inte längre kan bära mig, tills samhället har skakats av en virvelvind och plötsligt öppnat sina ögon för att aldrig stänga dem igen. Jag vill att nästa gång en klass får frågan om vilka som är feminister, då ska alla räcka upp handen.
Utanför spelar en kall violin
Myspyshelg
Livet är fullt av vackra tankar
Jag har det rätt bra för tillfället. Det är himla skönt att få spendera lite tid med Fredrik och Lennox, de två individer som gör mig mest lycklig av allt på jorden.
Vi har gått långa skogsturer på dagarna och slöat i soffan om kvällarna. Jag har hunnit med flera vändor till gymmet och Fredrik har lurat ut mig på inte mindre än tre springturer.
Att springa går dock inte särskilt bra när luftrören krymper ihop med 90 procent. Jävla vår. Men det har varit roligt ändå. Och snart är det sommar och då ska inget kunna hindra mig från att springa långt, länge och mycket.
Jag bär nog ännu på framtidsdrömmar
Ofta hör man människor berätta om att de alltid drömt om att i framtiden ha ett visst yrke. Någon vill bli lärare, någon läkare och någon reseledare. Allt de gör, gör de för att komma ett steg närmare den drömmen. Men jag hade aldrig någon sådan dröm. Jag tog mig fram med hjälp av magkänslan och jobbade hårt för det hårda arbetets skull. Lärde mig saker för att jag hade ett sådant enormt intresse och hunger efter kunskapen i sig.
En dag hände det dock äntligen. Jag fick en dröm och en framtidsvision. Det var sista terminen på gymnasiet, när vi läste sista delen av Europakunskapen. Den delen av kursen som grundligt behandlade allt från Belgiens historia och kultur till EU:s uppbyggnad och funktion. Då kom uppenbarelsen: jag ska jobba för EU.
Övertygelsen för drömmen växte när vi i maj förra året besökte Bryssel och var på besök på Europaparlamentet och Kommissionen. När jag fick höra och se hur arbetet gick till och vilka enorma möjligheter en anställning hos EU ger. Det är flexibelt och utvecklande på ett plan som jag inte trodde var möljigt.
Efter att jag under året på högskolan börjat deppa ihop lite på grund av den otroligt låga nivå som utbildningen faktiskt har legat på, blev jag igår på nytt påmind om mitt mål. Vi hade en gästföreläsare från Kommissionen och jag kom ihåg att hur det än är så är jag nu ett år närmare att få göra det jag verkligen vill.
Varje dag är en chans att ytterligare förbereda mig inför mina drömmars jobb. Och jag vet att det inte finns någon som helst anledning att tvivla på att jag kommer att få det. Jag är alldeles för beslutsam för att kunna misslyckas.
Drömmar av glas
Läste ett otroligt vackert citat idag.
"Never give up on a dream just because of the time it will take to accomplish it. The time will pass anyway."
Starkt.
Den som ger är den som har
Som stjärnor mitt på dagen
Jag befinner mig på hemmaplan. Eller kanske inte. Vet inte riktigt vad som är "hemma". Är hos familjen helt enkelt och ska vara här hela nästa vecka. Ska ta hand om Lennox eftersom dagmatte är bortrest, och så ska jag sällskapa Fredrik när mor och far semestrar.
Igår var jag i huvudstaden och umgicks med Frida och Jennifer, aka två saknade gymnasievänner. Vi turistade inne på Vasamuseet och vandrade omkring i ett soligt Stockholm. Himla fint. Men vi såg ingen kändis, vilket var en liten besvikelse. Även om vi (eller i alla fall jag och Jempa) konstaterade att vi ändå inte hade känt igen någon...
Planen för morgondagen är att först köra medlemmarna i hushållet till jobb och skola. Efter det ska jag och Lennox ta en långpromenad och jobba stenhårt på kontaktövningar och lite agility. Bra plan, inte sant!
Grammatikfilosofi i natten
Utav renaste guld
Då blev livet en schablon
Blev en sång utan ton
Och våra drömmar blev till sand i mina händer
Och den sagan utan slut
Blev en sång som nu dör ut
Vid den bilden av din klack som sakta vänder
Jag hör din röst ta adjö
Ser din blick sakta dö
Vet att ingenting kan skydda mina minnen
Och det sista jag kan se
Är din mun som slutar le
När en fläkt släcker ut dina sinnen
Jag har varit där förr
Där tycktes kärlek susa
