Varje slag i mitt bröst är ett slag för dig

Hur ska jag ens kunna förklara all bakgrund till att denna dikt skrevs imorse? Jag vet inte. Jag vet inte om det egentligen är nödvändigt med en kontext. Dikten förklarar förhoppningsvis vad det är för känsla som finns innanför mina murar. 
 

världen är förlamad och så är även jag
kedjad vid rädsla och vid sorg
utan förhoppning om en morgondag

 

står jag utanför kunskapens borg
med knutna händer och fallande tårar
utelämnad på skräckens mörka torg

 

faller jag på knä inför dårar
lyfter jag blicken i ett brinnande förakt
inför mig själv och allt hat som sårar

 

inför den vid porten stående vakt
han som utdelar förtryckande slag
han som dödar för ökande makt

 

innan jag avgjort mitt nästa drag
har han fördrivit all världens hopp
och världen den får knäa; ensam, rädd och svag

 

till den dag vi säger stopp

Här kan jag hämta styrka

Det har varit en oerhört hektisk vecka med mycket kompishäng.. Haft föreläsningar varenda förmiddag.
 
Måndag: gjorde något på eftermiddagen/kvällen, men minns inte ens vad?!
 
Tisdag: följde med min klasskompis Anton hem och gosade med hans hundvalpar hela kvällen.
 
Onsdag: gick på ett oerhört intressant och givade seminarium om jobb och praktik inom EU:s institutioner tillsammans med Jennifer (och spenderade sedan hela kvällen med att försöka ta mig hem via diverse kollektiva trafiklösningar då tunnelbanan krashat ihop totalt olägligt. 
 
Torsdag: var ute och lunchade sushi med ett gäng från skolan och åt middag hemma hos Helen på kvällen.
 
Fredag: mötte upp Saga på centralen och hängde sedan hemma hos mig en stund innan vi åkte in till Kungshallen för middag med storkusinerna Robin och Henke plus tre av Robins vänner, och väntade sedan in min kompis Johanna innan vi drog på nattbio på Rigoletto. 
 
Lördag: kom hem ca 7.30 från nattbion och somnade som en stock. Kom upp ut sängen runt 15.30 och åkte sedan in till centralen för att lämna av Saga vid tåget. Har sedan dess sett gårdagens avsnitt av på spåret och druckit ett glas vin.
 
Söndagen vill jag inte ens tänka på just nu. Egentligen har det ju redan gått 1 timme och 6 minuter på denna veckans sista dag, och jag vet att nät jag vaknar har jag tvätt att vika, disk att diska, plugg att plugga och mat att handla. Jag vet i och för sig också att jsg snart har lite högtidsledigt, vilket känns oerhört behövligt just nu med tanke på att huvudet har fått vara igång till 100 procent ända sedan 1 september i år. Ett par veckor utan krav och måsten och uppbokade dagar är verkligen precis vad jag skulle behöva just nu.

Kom första maj

Jag har inte skrivit på länge. Varför då kan en fråga sig? Har alltid tyckt att det är onödigt att prata när en inte har något att säga. Jag har kanske inte så mycket att säga nu heller.
 
Läste igenom lite statistik idag. För det är sådant jag kan tycka är kul att göra på fritiden (eller va... typ något sådant... kanske). Hade ni koll på följande: 700 våldtäkter sker varje vecka, av dem blir 180 anmälda, 25 leder till åtal och 3 blir dömda.
 
Jaaa... det kan ju ha varit så att det inte enbart var denna statistik som fick mig att skriva, då jag dessutom sett dessa siffror flera gånger tidigare.  Läget är överlag så rörigt att jag inte vet om jag ska orka yttra mina åsikter eller bara gapa rakt ut i panisk skräck.

Familj

Så längesen jag skrev här senast. Men känner att jag bara måste få ur mig detta. Min familj är helt jävla underbar. Och då syftar jag inte bara på pappa, mamma, Fredrik och Lennox utan också på min underbara kusiner/fastrar/farbröder/farfar/morföräldrar OCH SÅ VIDARE! Att bara få höra genuina uppmuntrande ord och prata med någon som faktiskt greppar din situation, det är fantastiskt.
 
Jag kan samtidigt inte hjälpa att slå mig själv ännu mer för att jag mått så dåligt under mina tonår trots en sådan underbar släkt. Vad fanns det för grund liksom? Jag borde ju ha varit världens lyckligaste unge.
 
Med utgångspunkt från där jag står just nu känner jag mig dock lycklig. Allt jag har tagit mig igenom har gjort mig till en jävla kämpe och jag tänker fan inte backa för någon! Jag är jag, och skulle jag ha några andra erfarenheter, ja då skulle jag inte vara jag längre. Älskar att vara mig själv. Älskar att veta det jag vet och känna det jag känner. Älskar att ha ett stort jävla skyddsnät i min stoooooora familj att falla ner i då och då.
 
Livet är bra jävla orättvist, men det är ändå rättvist i den meningen att det är orättvist för alla.

Falla fritt

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur

hur ska du våga chansa

du som aldrig haft nån tur

du vill att jag ska älska

med nån som bara älskar sitt

men ska jag älska

då ska det finnas tid att älska fritt

Ljudet av ett regn

Förstår inte varför jag känner att allt är mitt ansvar. Att det hänger på mig att hålla ihop allt. Vara klistret som gör att inget faller sönder. Inte konstigt att orken tar slut. 

Saker går sönder, tider far förbi och relationer förändras. Lätt att förstå rent rationellt, men desto svårare att emotionellt acceptera. Jag vill inte vara den som ger upp. Jag vill inte se tillbaka på livet och inse att jag bidrog till förödelsen. Jag vill vara den som orkade när alla andra slutade försöka.

Samtidigt vill jag inte vara den personen. Hon som tar på sig hela världens bördor och gör dem till sina egna. Hon som föll sönder när allt hon ville var att hålla ihop alla andra. Hon som glömde att hålla ihop sig själv.

Så jag försöker balansera. Varje gång jag tappar fotfästet försöker jag igen. Övning ska ju ge färdighet och min balans bör därför hela tiden förbättras. Trots att det alltid gör ont att falla. Eller nästan alltid.

Ibland finns det ett skyddsnät. På andra sidan telefonlinjen, i facebookchatten, i värmen från en omfamning. Jag kan inte hålla ihop allt, men skyddsnätet måste jag bevara intakt. 

Supervalår

Mycket som händer inom mig, samtidigt som det till synes står helt still på ytan. Livet är inrutat och kantigt, min hjärna är fångad i ett sicksackmönster av svart och vitt. Så många känslor och så lite utrymme att exploatera. Hemligheter jag har för mig själv och hemligheter jag har för andra. Trots att ärlighet är allt jag söker.
 
Snart är det val till EU-parlamentet. Och sedan val till riksdag, landsting och kommun. Supervalår. Vilket år skulle vara bättre att välja. Jag ska välja glädjen. Jag ska välja att låta känslorna koka över, välja att utöka det utrymme där känslorna får vistas. Välja att slå ut kanterna som skaver min hjärna och göra sicksackmönstret till mjuka vågor. Vågor av respekt, tolerans, insikt, kärlek och ärlighet. Det är vad som krävs för att bygga upp mig. Det är vad som krävs för att bygga upp samhället.
 

Blir man berusad av makt

Hon kan döda dig snabbt
Med en blick
Med ett skratt
Hon kan tömma ditt hopp
Måla himmelen svart
Fast det är mitt på dan
Och sen gömmer hon sig
Som i leken ett barn
Hon ger inte upp
Säger aldrig förlåt
Bara ändrar sin giv

Jag tar din ensamhet

Fortfarande orimligt förkyld. Blir fan vansinnig! Igår var jag i alla fall hemma hos farfar en sväng tillsammans med Saga. Det var fint, för det var alldeles för länge sedan jag träffade farfar senast. Fint att träffa Saga också för den delen.

Nu ska jag fortsätta vila och hoppas på bättring. Imorgon blir det jobb igen och i helgen ska jag förhoppningsvis kunna krypa iväg till gymmet.




Detta är tyvärr inget aprilskämt




Tider som flytt

Andra veckan som lärarvikarie inledd. Jag är fortfarande förkyld, så det blir nog knappt ingen träning denna vecka heller. Jobbigt som satan, eftersom jag blir så himla grinig när jag inte får träna. Får extrem abstinens.

Men jobbet är i alla fall väldigt roligt och barnen är supergulliga. Trivs hundra gånger bättre än väntat och plötsligt känns det lite tråkigt att det snart är påsk. 

Nu ligger jag och Lennox och halvsover i sängen. Eller Lennox sover helt. Snarkar och dreglar på min tröja... Hoppas att vi ska kunna springa i skogen senast till helgen. Måste bli frisk nuuuu!

Visdomsord




Alla hjärtans mål är paradiset




Lärarvikarie

Oj oj oj oj oj. Ja, som jag skrev sist började jag idag vicka som lärare för en förstaklass på en skola i Vingåker. Snacka om utmaning. Det krävs verkligen totalt fokus hela tiden. 

Jag som nu blivit van vid att ta dagen lite som den kommer, och dra mig i sängen tills huvudet har kvicknat till, fick världens överbelastning. Hela skoldagen gick väldigt bra, barnen är snälla och ansvarsfulla. Men när jag kom hem kollapsade jag fullständigt. Hade tänk gå till gymmet innan jag hämtade Lennox på dagis, men jag kunde fan inte röra mig på över en timme. 

Låg och halvsov ett par timmar till tillsammans med Lennox och sade till Fredrik att jag nog skulle skippa träningen idag för att jag mådde så himla konstigt. Men Fredrik är ju som bekant så jävla fenomenal, och hans uppmaning: "Det kommer kännas jävligt skönt när du kommer hem från gymmet" var precis den moroten jag behövde.

Så nu har jag varit iväg och tränat ben för glatta livet. Och fan vad skönt det känns nu. Mår tusen gånger bättre och laddar för fullt inför morgondagen. Snart får jag ju träffa min sagolika Saga också, så livet är bra!

I min första ungdomsvår

Mycket på gång för tillfället. Känns faktiskt otroligt skönt att bryta upp gamla mönster och få lite fart i livet igen. Börjar sakta men säkert få tillbaka lite initiativförmåga och lust att träffa människor.

I helgen har jag redan hunnit socialisera mer än på hela året. Tog en härlig långpromenad med Maria på förmiddagen. De fina vovvarna Lennox, Norton och Harry var också med på vårpromenaden. Sedan slängde jag bara i mig lite mat innan jag körde mot Norrköping och min finfina Frida! Lite stadsvandring, fika och bra snack hann vi med.

På måndag börjar jag vicka på en skola i Vingåker, för en förstaklass. Lite oklart hur länge det blir, men det ska oavsett bli väldigt roligt. Ska också passa på att träffa Saga i veckan, när jag ändå befinner mig i rätt stad. 

Lite pepp på livet nu alltså. Känns bra!

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu