Jag tar din ensamhet

Fortfarande orimligt förkyld. Blir fan vansinnig! Igår var jag i alla fall hemma hos farfar en sväng tillsammans med Saga. Det var fint, för det alldeles för länge sedan jag träffade farfar senast. Fint att träffa Saga också för den delen.

Nu ska jag fortsätta vila och hoppas på bättring. Imorgon blir det jobb igen och i helgen ska jag förhoppningsvis kunna krypa iväg till gymmet.




Detta är tyvärr inget aprilskämt




Tider som flytt

Andra veckan som lärarvikarie inledd. Jag är fortfarande förkyld, så det blir nog knappt ingen träning denna vecka heller. Jobbigt som satan, eftersom jag blir så himla grinig när jag inte får träna. Får extrem abstinens.

Men jobbet är i alla fall väldigt roligt och barnen är supergulliga. Trivs hundra gånger bättre än väntat och plötsligt känns det lite tråkigt att det snart är påsk. 

Nu ligger jag och Lennox och halvsover i sängen. Eller Lennox sover helt. Snarkar och dreglar på min tröja... Hoppas att vi ska kunna springa i skogen senast till helgen. Måste bli frisk nuuuu!

Visdomsord




Alla hjärtans mål är paradiset




Lärarvikarie

Oj oj oj oj oj. Ja, som jag skrev sist började jag idag vicka som lärare för en förstaklass på en skola i Vingåker. Snacka om utmaning. Det krävs verkligen totalt fokus hela tiden. 

Jag som nu blivit van vid att ta dagen lite som den kommer, och dra mig i sängen tills huvudet har kvicknat till, fick världens överbelastning. Hela skoldagen gick väldigt bra, barnen är snälla och ansvarsfulla. Men när jag kom hem kollapsade jag fullständigt. Hade tänk gå till gymmet innan jag hämtade Lennox på dagis, men jag kunde fan inte röra mig på över en timme. 

Låg och halvsov ett par timmar till tillsammans med Lennox och sade till Fredrik att jag nog skulle skippa träningen idag för att jag mådde så himla konstigt. Men Fredrik är ju som bekant så jävla fenomenal, och hans uppmaning: "Det kommer kännas jävligt skönt när du kommer hem från gymmet" var precis den moroten jag behövde.

Så nu har jag varit iväg och tränat ben för glatta livet. Och fan vad skönt det känns nu. Mår tusen gånger bättre och laddar för fullt inför morgondagen. Snart får jag ju träffa min sagolika Saga också, så livet är bra!

I min första ungdomsvår

Mycket på gång för tillfället. Känns faktiskt otroligt skönt att bryta upp gamla mönster och få lite fart i livet igen. Börjar sakta men säkert få tillbaka lite initiativförmåga och lust att träffa människor.

I helgen har jag redan hunnit socialisera mer än på hela året. Tog en härlig långpromenad med Maria på förmiddagen. De fina vovvarna Lennox, Norton och Harry var också med på vårpromenaden. Sedan slängde jag bara i mig lite mat innan jag körde mot Norrköping och min finfina Frida! Lite stadsvandring, fika och bra snack hann vi med.

På måndag börjar jag vicka på en skola i Vingåker, för en förstaklass. Lite oklart hur länge det blir, men det ska oavsett bli väldigt roligt. Ska också passa på att träffa Saga i veckan, när jag ändå befinner mig i rätt stad. 

Lite pepp på livet nu alltså. Känns bra!

Min kropp, mina regler




Morgondag, du får mig snart att glömma

Ibland känns det som att det nog vore roligare att leva någon annans liv. Ett fartfyllt liv med många roliga anekdoter att föra vidare i bekantskapskretsen. Kanske kan jag hamna där någon dag.

Just nu är dagarna oerhört stillsamma. Mitt huvud är också relativt stillsamt, vilket i och för sig är ganska skönt som omväxling. Jag gör fortfarande samma saker i stort sett varje dag. Sover ut, äter frukost länge, går till gymmet, äter lunch, myser med Lennox, äter middag, tar en promenad eller springtur, äter kvällsmellis, ritar och sover igen. 

Väldigt icke-spännande men också väldigt härligt. Jag vill gärna tro att jag mår bättre för varje dag. Jag hoppas på det. 

I veckan ska jag söka utbildning inför hösten. Har inte riktigt börjat längta efter att studera ännu, men jag är ganska säker på att den längtan snart smyger sig på. 

Med livets dagar

Är outhärdligt sugen på ännu en tatuering. Håller på att skissa på en rolig idé. Medan jag ritar kan ni gå in på tackpatriarkatet.nu och bli ännu mer feministiskt peppade!

Lennox 5 år!!

Tänk vad tiden FLYGER! Idag har vi partajat för min favorithund i hela världen, som fyller hela 5 år. Lite grå på hakan har han allt blivit, annars är han precis lika valpig som förr.

Dagen inleddes med en tur till dagis, sedan raka vägen till veterinären för vaccination mot kennelhosta och firades sedan med födelsedagstårta, som sig bör!






Internationella kvinnodagen

Till er som idag har gratulerat en kvinna: läs på till nästa år. Jag vill helst inte ha ett hurra till att jag råkat födas in i en diskriminerad samhällsgrupp. Det handlar om en politisk kamp och ingen jävla födelsedag. 

I övrigt:












Tack för idag och låt oss nu arbeta för att det ska finnas mer än en kvinnodag varje år. Gör riksdagsvalet till ett val som förändrar. 

Det var en saga

Sången
Den sång som sjöng mig
Och alla vägar 
Som en gång bar mig
De tysta timmar
Som gav mig frihet
Var finns de nu?
Vem ser dem?

Styrka, mod och rättframhet




Jag är inte beredd att gå än

Det är så obehagligt. Under de senaste månaderna har jag för varje dag lyckats hitta allt säkrare formuleringar till de parametrar som tillsammans utgör mig. Jag har aldrig varit så hemma i mig själv och mitt inre förut. Jag har mina värderingar att luta mig mot och jag förstår min dåtid allt bättre. 

Då är det ganska obehagligt att bli betraktad med ett perspektiv som säger att jag "inte är mig själv längre". 

För hur låst har jag då inte varit? När jag har försökt passa in och rätta in mig i leden bara för att slippa konflikter i stunden. Och jag kan inte hjälpa att ibland fundera över hur det hade varit om förhållandena varit annorlunda. Tänk till exempel om undervisningen i grundskolan varit präglat av ett kritiskt förhållningssätt till samhällets maktstrukturer. Då hade jag med största sannolikhet funnit en plats i mig själv där JAG fungerade mycket tidigare i livet. 

Jag blir dagligen skrämd av den enorma okunskap som finns i världen idag. För det är vad det i grund och botten handlar om. Okunskap och ovilja till förståelse. Vad underbart det vore om vi gemensamt kunde tala om tolerans istället för assimilering. Om vi alla kunde gå ut i världen och i vardagen med självklarheten att acceptera och ta tillvara på olikheter istället för att försöka stöpa alla i samma mall. 

"Vi är alla likadana på insidan" brukar det heta när barn och ungdomar ska utbildas i tolerans och solidaritet. Jag skulle hellre slänga fram att vi alla är olika och att det är bra så. Alla är olika, och vi kan antingen välja att stå ensamma eller att samarbeta för en bättre värld. En värld där alla människor går trygga, oavsett vilka egenskaper de har.

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu