Familj

Så längesen jag skrev här senast. Men känner att jag bara måste få ur mig detta. Min familj är helt jävla underbar. Och då syftar jag inte bara på pappa, mamma, Fredrik och Lennox utan också på min underbara kusiner/fastrar/farbröder/farfar/morföräldrar OCH SÅ VIDARE! Att bara få höra genuina uppmuntrande ord och prata med någon som faktiskt greppar din situation, det är fantastiskt.
 
Jag kan samtidigt inte hjälpa att slå mig själv ännu mer för att jag mått så dåligt under mina tonår trots en sådan underbar släkt. Vad fanns det för grund liksom? Jag borde ju ha varit världens lyckligaste unge.
 
Med utgångspunkt från där jag står just nu känner jag mig dock lycklig. Allt jag har tagit mig igenom har gjort mig till en jävla kämpe och jag tänker fan inte backa för någon! Jag är jag, och skulle jag ha några andra erfarenheter, ja då skulle jag inte vara jag längre. Älskar att vara mig själv. Älskar att veta det jag vet och känna det jag känner. Älskar att ha ett stort jävla skyddsnät i min stoooooora familj att falla ner i då och då.
 
Livet är bra jävla orättvist, men det är ändå rättvist i den meningen att det är orättvist för alla.

Falla fritt

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur

hur ska du våga chansa

du som aldrig haft nån tur

du vill att jag ska älska

med nån som bara älskar sitt

men ska jag älska

då ska det finnas tid att älska fritt

Ljudet av ett regn

Förstår inte varför jag känner att allt är mitt ansvar. Att det hänger på mig att hålla ihop allt. Vara klistret som gör att inget faller sönder. Inte konstigt att orken tar slut. 

Saker går sönder, tider far förbi och relationer förändras. Lätt att förstå rent rationellt, men desto svårare att emotionellt acceptera. Jag vill inte vara den som ger upp. Jag vill inte se tillbaka på livet och inse att jag bidrog till förödelsen. Jag vill vara den som orkade när alla andra slutade försöka.

Samtidigt vill jag inte vara den personen. Hon som tar på sig hela världens bördor och gör dem till sina egna. Hon som föll sönder när allt hon ville var att hålla ihop alla andra. Hon som glömde att hålla ihop sig själv.

Så jag försöker balansera. Varje gång jag tappar fotfästet försöker jag igen. Övning ska ju ge färdighet och min balans bör därför hela tiden förbättras. Trots att det alltid gör ont att falla. Eller nästan alltid.

Ibland finns det ett skyddsnät. På andra sidan telefonlinjen, i facebookchatten, i värmen från en omfamning. Jag kan inte hålla ihop allt, men skyddsnätet måste jag bevara intakt. 

Supervalår

Mycket som händer inom mig, samtidigt som det till synes står helt still på ytan. Livet är inrutat och kantigt, min hjärna är fångad i ett sicksackmönster av svart och vitt. Så många känslor och så lite utrymme att exploatera. Hemligheter jag har för mig själv och hemligheter jag har för andra. Trots att ärlighet är allt jag söker.
 
Snart är det val till EU-parlamentet. Och sedan val till riksdag, landsting och kommun. Supervalår. Vilket år skulle vara bättre att välja. Jag ska välja glädjen. Jag ska välja att låta känslorna koka över, välja att utöka det utrymme där känslorna får vistas. Välja att slå ut kanterna som skaver min hjärna och göra sicksackmönstret till mjuka vågor. Vågor av respekt, tolerans, insikt, kärlek och ärlighet. Det är vad som krävs för att bygga upp mig. Det är vad som krävs för att bygga upp samhället.
 

Blir man berusad av makt

Hon kan döda dig snabbt
Med en blick
Med ett skratt
Hon kan tömma ditt hopp
Måla himmelen svart
Fast det är mitt på dan
Och sen gömmer hon sig
Som i leken ett barn
Hon ger inte upp
Säger aldrig förlåt
Bara ändrar sin giv

Jag tar din ensamhet

Fortfarande orimligt förkyld. Blir fan vansinnig! Igår var jag i alla fall hemma hos farfar en sväng tillsammans med Saga. Det var fint, för det var alldeles för länge sedan jag träffade farfar senast. Fint att träffa Saga också för den delen.

Nu ska jag fortsätta vila och hoppas på bättring. Imorgon blir det jobb igen och i helgen ska jag förhoppningsvis kunna krypa iväg till gymmet.




Detta är tyvärr inget aprilskämt




Tider som flytt

Andra veckan som lärarvikarie inledd. Jag är fortfarande förkyld, så det blir nog knappt ingen träning denna vecka heller. Jobbigt som satan, eftersom jag blir så himla grinig när jag inte får träna. Får extrem abstinens.

Men jobbet är i alla fall väldigt roligt och barnen är supergulliga. Trivs hundra gånger bättre än väntat och plötsligt känns det lite tråkigt att det snart är påsk. 

Nu ligger jag och Lennox och halvsover i sängen. Eller Lennox sover helt. Snarkar och dreglar på min tröja... Hoppas att vi ska kunna springa i skogen senast till helgen. Måste bli frisk nuuuu!

Visdomsord




Alla hjärtans mål är paradiset




Lärarvikarie

Oj oj oj oj oj. Ja, som jag skrev sist började jag idag vicka som lärare för en förstaklass på en skola i Vingåker. Snacka om utmaning. Det krävs verkligen totalt fokus hela tiden. 

Jag som nu blivit van vid att ta dagen lite som den kommer, och dra mig i sängen tills huvudet har kvicknat till, fick världens överbelastning. Hela skoldagen gick väldigt bra, barnen är snälla och ansvarsfulla. Men när jag kom hem kollapsade jag fullständigt. Hade tänk gå till gymmet innan jag hämtade Lennox på dagis, men jag kunde fan inte röra mig på över en timme. 

Låg och halvsov ett par timmar till tillsammans med Lennox och sade till Fredrik att jag nog skulle skippa träningen idag för att jag mådde så himla konstigt. Men Fredrik är ju som bekant så jävla fenomenal, och hans uppmaning: "Det kommer kännas jävligt skönt när du kommer hem från gymmet" var precis den moroten jag behövde.

Så nu har jag varit iväg och tränat ben för glatta livet. Och fan vad skönt det känns nu. Mår tusen gånger bättre och laddar för fullt inför morgondagen. Snart får jag ju träffa min sagolika Saga också, så livet är bra!

I min första ungdomsvår

Mycket på gång för tillfället. Känns faktiskt otroligt skönt att bryta upp gamla mönster och få lite fart i livet igen. Börjar sakta men säkert få tillbaka lite initiativförmåga och lust att träffa människor.

I helgen har jag redan hunnit socialisera mer än på hela året. Tog en härlig långpromenad med Maria på förmiddagen. De fina vovvarna Lennox, Norton och Harry var också med på vårpromenaden. Sedan slängde jag bara i mig lite mat innan jag körde mot Norrköping och min finfina Frida! Lite stadsvandring, fika och bra snack hann vi med.

På måndag börjar jag vicka på en skola i Vingåker, för en förstaklass. Lite oklart hur länge det blir, men det ska oavsett bli väldigt roligt. Ska också passa på att träffa Saga i veckan, när jag ändå befinner mig i rätt stad. 

Lite pepp på livet nu alltså. Känns bra!

Min kropp, mina regler




Morgondag, du får mig snart att glömma

Ibland känns det som att det nog vore roligare att leva någon annans liv. Ett fartfyllt liv med många roliga anekdoter att föra vidare i bekantskapskretsen. Kanske kan jag hamna där någon dag.

Just nu är dagarna oerhört stillsamma. Mitt huvud är också relativt stillsamt, vilket i och för sig är ganska skönt som omväxling. Jag gör fortfarande samma saker i stort sett varje dag. Sover ut, äter frukost länge, går till gymmet, äter lunch, myser med Lennox, äter middag, tar en promenad eller springtur, äter kvällsmellis, ritar och sover igen. 

Väldigt icke-spännande men också väldigt härligt. Jag vill gärna tro att jag mår bättre för varje dag. Jag hoppas på det. 

I veckan ska jag söka utbildning inför hösten. Har inte riktigt börjat längta efter att studera ännu, men jag är ganska säker på att den längtan snart smyger sig på. 

Med livets dagar

Är outhärdligt sugen på ännu en tatuering. Håller på att skissa på en rolig idé. Medan jag ritar kan ni gå in på tackpatriarkatet.nu och bli ännu mer feministiskt peppade!

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu